"Mamma, det gör ont, jag vill inte, jag kan inte"
Att höra ens syster skrika och se henne falla ihop, är nog bland det värsta jag någonsin varit med om.. Att höra skriket "mamma" kan ha en sån effekt på en, att höra gråten i halsen och i hjärtat...
Må ni finna en bra plats där uppe med mormor och farmor och alla andra när som gått bort detta år.
Att se ens mamma så ledsen och så förstörd. Fy fan. Fy, nej ord räcker inte ens till. Jag vill aldrig vara med om det här igen.
Igår, den 28/10-2015 kl 12.00 gick Kira, den absolut bästa hunden någonsin, bort. Hon dog för att någon människa är så fucked up i hjärnan och lägger ut råttgift här i Tumba där jag bor.
2 timmar senare dog också våran andra hund Bossi, den lilla söta men stor i käften hunden, han dog på grund av samma anledning.
Båda dessa hundar har varit med oss i 3 och 4 år. Kira var min systers hund, hennes bästa vän, hennes stöttepelare. Varje gång vi har gått in på diskussion "ifall" Kira skulle gå bort... Så har min syster alltid sagt att hon skulle ta sitt liv samma dag, att hon inte skulle ha något att leva för längre.
Igår gick hennes bästa vän bort.
Jag har aldrig sett min syster sörja på det här viset, jag har aldrig sett henne så ledsen... Vet ni vad det värsta var? Det kändes som att man inte räckte till. Det kändes som att oavsett vad man än gjorde eller sa, så hjälpte det inte.
Jag kommer aldrig någonsin glömma hennes skrik efter mamma när vi var och sa hejdå.
Jag kommer aldrig någonsin glömma den här dagen. Den absolut värsta dagen i hela mitt liv.
När ska allt detta få ett slut?
Må ni finna en bra plats där uppe med mormor och farmor och alla andra när som gått bort detta år.
Ni var inte vilka hundar som helst.
Ni var unika.
Kira min diamant, moster kommer alltid älska dig. Jag ska ta hand om din mamma för din skull.
jag lovar.
Kommentarer
Trackback
