Såå.. vad hände i helgen? Ingen som vet.
Fartfylld helg med alltför många minnesluckor. Det är så livet är, eller hur? Kommer ihåg nästan allt men sen svartnar det. Det är ju som vanligt. Minnena kommer tillbaka sen.
Söndag idag igen, känns som att det alltid är söndag? Varför?
Jo för att söndagar det är då man inser att man lever. Typ.
Söndag idag igen, känns som att det alltid är söndag? Varför?
Jo för att söndagar det är då man inser att man lever. Typ.
Luften är kall och klar.
Det är för mörkt, så mörkt.
Tusen miljoner, miljarder.
Tusen miljoner, miljarder.
Veronica maggio, när blev hon så bra?
Sitter och lyssnar på svensk musik och det undgår då inte att lyssna på Veronica.
seriöst, hon är en kvinnlig version av håkan, gåshus - alla texter är sanna - man känner igen sig - man har varit där någon gång - man är där nu etc.
seriöst, hon är en kvinnlig version av håkan, gåshus - alla texter är sanna - man känner igen sig - man har varit där någon gång - man är där nu etc.
Seriöst, hon är grym.
Lika trasig som mig själv
Letar mig ut, blinkande ljus. Andas andas, allting snurrar runt.
Idag är jag som en tickande bomb redo att explodera när som helst. Har exploderat, kändes bra, men vill explodera igen. Jag vill skrika, skrika så högt att människor blir döva.
Vet ni vad jag hatar? Jag hatar människor. Inte alla, men fan dom flesta alltså!
Så mycket hat jag har inom mig är sjukt.
Vet ni vad jag hatar? Jag hatar människor. Inte alla, men fan dom flesta alltså!
Så mycket hat jag har inom mig är sjukt.
Fortfarande inte somnat än..
Helt galet, har inte kunnat somna än. Och jag börjar jobba klockan 9. Det är min enda dag med sovmorgon och min kropp ställer in sig på att vara vaken? Fy. 
Den här tjejen får mig att minnas vem jag är.
Utan dig vid min sida, så hade jag glömt bort för längesen vem jag är.
Adele - hello
[Verse 1]
Hello, it's me
I was wondering if after all these years
You'd like to meet, to go over everything
They say that time's supposed to heal ya
But I ain't done much healing
Hello, can you hear me?
I'm in California dreaming about who we used to be
When we were younger and free
I've forgotten how it felt before the world fell at our feet
There's such a difference between us
And a million miles
[Chorus]
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
[Verse 2]
Hello, how are you?
It's so typical of me to talk about myself, I'm sorry
I hope that you're well
Did you ever make it out of that town
Where nothing ever happened?
It's no secret
That the both of us are running out of time
[Chorus]
So hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
[Bridge]
Ooooohh, anymore
Ooooohh, anymore
Ooooohh, anymore
Anymore
[Chorus]
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
Hello, it's me
I was wondering if after all these years
You'd like to meet, to go over everything
They say that time's supposed to heal ya
But I ain't done much healing
Hello, can you hear me?
I'm in California dreaming about who we used to be
When we were younger and free
I've forgotten how it felt before the world fell at our feet
There's such a difference between us
And a million miles
[Chorus]
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
[Verse 2]
Hello, how are you?
It's so typical of me to talk about myself, I'm sorry
I hope that you're well
Did you ever make it out of that town
Where nothing ever happened?
It's no secret
That the both of us are running out of time
[Chorus]
So hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
[Bridge]
Ooooohh, anymore
Ooooohh, anymore
Ooooohh, anymore
Anymore
[Chorus]
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
Hello from the other side
I must've called a thousand times
To tell you I'm sorry, for everything that I've done
But when I call you never seem to be home
Hello from the outside
At least I can say that I've tried
To tell you I'm sorry, for breaking your heart
But it don't matter, it clearly doesn't tear you apart anymore
Helgen är över, ännu en gång.
Så då var ännu en helg avklarad. Imorgon är det måndag igen, wihoo. En veckas arbete sen är det fredag igen, det är bara att se det ifrån den ljusa sidan.
Idag är det söndag, eller ja det är söndag i tio minuter till. Den här dagen har jag spenderat till att titta på walking dead, laga mat och fixa tvätten. Riktig hemmafru. Men jag har bestämt mig för att söndagar är en sådan dag som jag bara ska vara hemma på, vilket jag har varit.
Är inte trött än, för jag somnade efter middagen. Riktig värdelöst haha..
Idag är det söndag, eller ja det är söndag i tio minuter till. Den här dagen har jag spenderat till att titta på walking dead, laga mat och fixa tvätten. Riktig hemmafru. Men jag har bestämt mig för att söndagar är en sådan dag som jag bara ska vara hemma på, vilket jag har varit.
Är inte trött än, för jag somnade efter middagen. Riktig värdelöst haha..
Utslängd som vanligt
Nu är han utslängd igen, som vanligt.
Tillbaka på ruta 1. Nu pratar han om att han ska fixa lägenhet, så att han och jag kan flytta och skita i dom andra. Varför är det alltid jag som ska hamna i kläm? Varför ska dom alltid prata via mig? Tröttsamt... 
Ge inte någon som har ångest, mer ångest.
Som rubriken lyder, så: "ge inte någon som har ångest, mer ångest".
Ja, alltså jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Men idag är en sån dag då jag inte har råd att dricka, och jag ville verkligen dricka. Jag drack en vinflaska, sen var det slut liksom. Jag hade inte råd att gå ut även fast en vän till mig skulle gå ut. Jag stannade och var med Sabina, okej nu hade hon kommit hem från Australien. Men ändå, ni som inte känner mig ska veta hur extremt rastlös jag är på fredagar. Fredagar är en helig dag för mig, det är en dag då jag vill gå ut och supa skallen i små bitar och glömma veckan som varit, det är en sån dag då det är okej att somna och prata med vem som helst. Men nix, idag var jag med gamla vänner som jag inte har varit med på länge. Det var skönt i sig, men det känns som att jag har tagit det lugnt hela veckan, och jag behöver göra något. NU. Jag är rastlös, extremt.
Sen träffade jag två vänner som jag var lite sur på, och jag kände att det blev väldigt pinsamt och stel stämning när vi träffades. Vi visste liksom inte hur vi skulle göra, och jag råkade väl säga lite högt "nej men jag är sur på de, jag vill inte hälsa". Jag ber om ursäkt, men det var ni som gjorde mig pissed off förra helgen, som lämnade mig på en fest ute södertälje. Jag kunde fan inte bry mig mindre. Jag hoppas de är sura på mig så jag slipper prata med dem på ett tag. FÖR att jag är TRÖTT på människor inte håller vad dem LOVAR till mig. Jag har fått nog av såna människor i mitt liv just nu.
Varför är jag så himla bitter?
Varför känns det som att det är en enda röra i mitt huvud? Och varför kan jag inte lätta på mig för någon. Jag känner mig trött och arg hela tiden. Jag vill bara skrika. Men det kommer inte ut något. Jag vill bara vara, men det går inte heller.
Jag vill åka till moster, och ha ett riktigt jävla deeptalk och få svar på frågor. Jag vill ha en stöttepelare som har svar på allt. Jag saknar henne. Jag saknar min lilla extra mamma.
Känns dock som att jag saknar väldigt mycket saker och personer nowadays.. Fy. Sluta Emelie, det räcker nu.
Godnatt.
Ja, alltså jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Men idag är en sån dag då jag inte har råd att dricka, och jag ville verkligen dricka. Jag drack en vinflaska, sen var det slut liksom. Jag hade inte råd att gå ut även fast en vän till mig skulle gå ut. Jag stannade och var med Sabina, okej nu hade hon kommit hem från Australien. Men ändå, ni som inte känner mig ska veta hur extremt rastlös jag är på fredagar. Fredagar är en helig dag för mig, det är en dag då jag vill gå ut och supa skallen i små bitar och glömma veckan som varit, det är en sån dag då det är okej att somna och prata med vem som helst. Men nix, idag var jag med gamla vänner som jag inte har varit med på länge. Det var skönt i sig, men det känns som att jag har tagit det lugnt hela veckan, och jag behöver göra något. NU. Jag är rastlös, extremt.
Sen träffade jag två vänner som jag var lite sur på, och jag kände att det blev väldigt pinsamt och stel stämning när vi träffades. Vi visste liksom inte hur vi skulle göra, och jag råkade väl säga lite högt "nej men jag är sur på de, jag vill inte hälsa". Jag ber om ursäkt, men det var ni som gjorde mig pissed off förra helgen, som lämnade mig på en fest ute södertälje. Jag kunde fan inte bry mig mindre. Jag hoppas de är sura på mig så jag slipper prata med dem på ett tag. FÖR att jag är TRÖTT på människor inte håller vad dem LOVAR till mig. Jag har fått nog av såna människor i mitt liv just nu.
Varför är jag så himla bitter?
Varför känns det som att det är en enda röra i mitt huvud? Och varför kan jag inte lätta på mig för någon. Jag känner mig trött och arg hela tiden. Jag vill bara skrika. Men det kommer inte ut något. Jag vill bara vara, men det går inte heller.
Jag vill åka till moster, och ha ett riktigt jävla deeptalk och få svar på frågor. Jag vill ha en stöttepelare som har svar på allt. Jag saknar henne. Jag saknar min lilla extra mamma.
Känns dock som att jag saknar väldigt mycket saker och personer nowadays.. Fy. Sluta Emelie, det räcker nu.
Godnatt.
Sleepover.
Yes, du läste det rätt.
Sleepover, hos Sara.
Hennes pojkvän har åkt på affärsresa, så vi invaderar deras lägenhet och svullar oss en massa med walking dead och pepsi. Seriöst,
I'm in heaven. 
Lilla Sara. Gamla goda minnen.
Sitter och tittar igenom min dayviews.
Herregud, så gamla minnen.
Älskar det.
Älskade den tiden.
När allt var så himla kul och nytt.
Man öppnade ögonen för så mycket.
Herregud, så gamla minnen.
Älskar det.
Älskade den tiden.
När allt var så himla kul och nytt.
Man öppnade ögonen för så mycket.
Känner att det är dags att skapa nya minnen.
Med nya människor.
Med nya människor.
Måndagen är snart över. Vem är inte lycklig?
Ja då var en måndag till avklarad.
Snart är det tisdag, och då är det långdag på jobbet som gäller.
Jobba 7.30-18.00, hela tio timmar på jobbet. Vem är inte lycklig över det? Hah.
Nej men jag och Sara har diskuterat en hel del på sistone om hur situationen på jobbet är.
Och nej jag tänker inte sätta mig ner och skriva ner hur allt är. För det är för mycket.
Men man kan säga så här att alla är stressade, pressade och jobbar med ett sisådär humör.
Snart är det tisdag, och då är det långdag på jobbet som gäller.
Jobba 7.30-18.00, hela tio timmar på jobbet. Vem är inte lycklig över det? Hah.
Nej men jag och Sara har diskuterat en hel del på sistone om hur situationen på jobbet är.
Och nej jag tänker inte sätta mig ner och skriva ner hur allt är. För det är för mycket.
Men man kan säga så här att alla är stressade, pressade och jobbar med ett sisådär humör.
Tiden räcker liksom inte till. Vi hinner inte prata och börja komma in som i "grupp".
Och det är nog det som gör att allt blir mer krävande och ansträngande.
Vi har inte kommit på hur alla är som personer. Och det tar nog ett tag till innan alla börjar "trivas". Det tog ett bra tag förra året när jag började, som tur var klickade jag och sara på direkten. Så vi har ju in princip haft någon vid sidan hela tiden. Så det är skönt att hon och jag fortfarande kommer överens och så.
Och det är nog det som gör att allt blir mer krävande och ansträngande.
Vi har inte kommit på hur alla är som personer. Och det tar nog ett tag till innan alla börjar "trivas". Det tog ett bra tag förra året när jag började, som tur var klickade jag och sara på direkten. Så vi har ju in princip haft någon vid sidan hela tiden. Så det är skönt att hon och jag fortfarande kommer överens och så.
Men ibland önska man ju självklart att HELA gruppen kunde fungera.
Må tiden lösa det, för annars vet jag inte vad jag ska göra.
Må tiden lösa det, för annars vet jag inte vad jag ska göra.
Young and free
Är det bara jag eller lever vi inte tillräckligt? Känns som att tiden har stannat och alla bara lever efter rutiner.
Tänk dig att resa, resa och inte bry dig om något. Det enda du måste bry dig om är ryggsäcken och biljetten hem. Tänk dig vilken frihet!
Alltså vem skulle inte vela göra något sånt? Varför gör inte jag någon sånt... Jo för att jag inte kan spara pengar, jag kan inte planera och jag lever för dagen. Jag måste lära mig att börja spara. Bli ekonomisk. Inte slösa pengar på onödiga ting. Fast det är ju så himla svårt! 
Multiplicera antalet känslor och subtrahera ner dom.
Söndag igen.
Vad har jag gjort i helgen?
Jag hade en minnesfest för Kira och Therese skull. Den var lyckad, mysig och stämningen var bra liksom. Alla dök upp och visade sitt stöd för min syster. Det betydde nog mycket för henne.
Saknaden finns fortfarande där, smärtan ligger fortfarande kvar. Minnen dyker upp hela tiden. Känns som att allt för mycket saker påminner om henne.
Men det är okej att vara ledsen. Det är okej.
Imorgon är det måndag igen. Vill inte.
Känns bara jobbigt.
Skulle jag få välja själv skulle jag vilja ligga i sängen en evighet. Få sova.
Men så går det inte till, verkligheten kallar på mig. Dags att komma tillbaka. 
"Mamma, det gör ont, jag vill inte, jag kan inte"
Att höra ens syster skrika och se henne falla ihop, är nog bland det värsta jag någonsin varit med om.. Att höra skriket "mamma" kan ha en sån effekt på en, att höra gråten i halsen och i hjärtat...
Må ni finna en bra plats där uppe med mormor och farmor och alla andra när som gått bort detta år.
Att se ens mamma så ledsen och så förstörd. Fy fan. Fy, nej ord räcker inte ens till. Jag vill aldrig vara med om det här igen.
Igår, den 28/10-2015 kl 12.00 gick Kira, den absolut bästa hunden någonsin, bort. Hon dog för att någon människa är så fucked up i hjärnan och lägger ut råttgift här i Tumba där jag bor.
2 timmar senare dog också våran andra hund Bossi, den lilla söta men stor i käften hunden, han dog på grund av samma anledning.
Båda dessa hundar har varit med oss i 3 och 4 år. Kira var min systers hund, hennes bästa vän, hennes stöttepelare. Varje gång vi har gått in på diskussion "ifall" Kira skulle gå bort... Så har min syster alltid sagt att hon skulle ta sitt liv samma dag, att hon inte skulle ha något att leva för längre.
Igår gick hennes bästa vän bort.
Jag har aldrig sett min syster sörja på det här viset, jag har aldrig sett henne så ledsen... Vet ni vad det värsta var? Det kändes som att man inte räckte till. Det kändes som att oavsett vad man än gjorde eller sa, så hjälpte det inte.
Jag kommer aldrig någonsin glömma hennes skrik efter mamma när vi var och sa hejdå.
Jag kommer aldrig någonsin glömma den här dagen. Den absolut värsta dagen i hela mitt liv.
När ska allt detta få ett slut?
Må ni finna en bra plats där uppe med mormor och farmor och alla andra när som gått bort detta år.
Ni var inte vilka hundar som helst.
Ni var unika.
Kira min diamant, moster kommer alltid älska dig. Jag ska ta hand om din mamma för din skull.
jag lovar.
Helt otroligt, helt underbart.
Skitsnack.
Har ni någonsin känt hur allt bara blir sämre ju mer du blinkar? Eller bara hur allt blir sämre ju mer andetag du tar.
Om ni någonsin har känt så, så kan jag tala om för er att ni haft en gnutta depression. Och det är vad jag lider av just nu. En gnutta, endast en gnutta dock - depression. Jag orkar inte med nånting. Jag vaknar, går upp till jobbet, kommer hem, äter, duschar och sen sover. Så ser mina vardagar ut just nu, är det så jag vill att det ska vara? Absolut inte. Men just nu har jag tappat all motivation till att träffa vänner. Prata, umgås, socialisera etc. Det känns som att det kan läggas på hyllan ett tag.
Jag behöver fokusera på vad jag behöver. För att just nu känns det som att jag förlorar mig till något som inte ens är värt att bli förlorad till.
Jag måste inse att det inte är mig det är fel på. Det är inte mina vänner eller familj. Det är bara min hjärna och min kropp som för tillfället inte samarbetar. De jobbar på helt olika plan och måste hitta rätt riktning igen, innan själen går förlorad.
This hate inside my body is taking over
Hatet inom mig börjar ta över.
Smärtan i kroppen får mig att prestera sämre. Jag orkar inte.
Är det så här det ska vara i 60år till?
Dag ut och dag in? Fem dagar i veckan?
För i såna fall vill jag inte vara med längre. Jag kommer inte orka.
Och det är sanningen.
Jag vill resa, vidga mina vyer, jag vill se vad världen har att erbjuda och vad det finns för annat folk runtom.
Jag är trött på rutiner.
Fy, vilken bitter dag det är idag.
Idag är en sån dag då jag önska att jag inte ens fanns. 
Söndagsångest?
Endast en timme kvar av denna händelserika söndag. Vaknade upp denna morgon, pigg och väldigt energisk. Sluta med att jag stod och gjorde plättar samt varma mackor åt hela familjen. Jag beslöt mig alltså för att vi - min familj, skulle äta frukost tillsammans. Vilket aldrig händer. Både mor, far, syster, bror samt systers "kille"men som inte är hennes kille satt ned och åt frukost. Tror ni att jag blev chockad men också imponerad? Hela familjen satt där, åt och var nöjda helt enkelt, fort gick det men vi satt ändå ner en stund. Som en stor och lycklig familj som vi egentligen inte är. Alltså stora är vi ju, men lyckliga? Ha. Vilket skämt. Alla har extrem adhd och dampar på varandra hela tiden. Humörsvängningar som heter duga. Men det var mysigt.
Efter denna historiska frukost bestämde jag för mig att jag ville åka och shoppa lite underkläder, jag frågade min syster lite skämtsamt om hon ville följa med (en sak ska ni veta, jag och min syster umgås och så hemma, men aldrig utanför våran fina bruna säkerhetsdörr) vet ni vad hon svarade? Hon svarade ja..?! Alltså herregud ännu en historisk händelse som skedde denna absolut mest händelserika söndag någonsin under mina hela 20år. Min syster sa jag till att gå shoppa ensam med mig. Detta var såklart något som chockerade mig en smula. Men det slutade med att vi strosade runt i Skärholmen och shoppade lite, pratade lite, drack chailatte och iskaffe och som ett fint litet slut åt vi på den mest kända restaurangen i hela universum - macdonalds. Jag bjöd. Japp, jag är den som har ekonomin för sådana dyra rätter. Mätta och belåtna sätter vi oss på bussen som tar hela 50minuter hem.
När vi väl klev innanför den fina bruna säkerhetsdörren så blev min syster väldigt sugen på sötsaker och film mys. Så vi beslutade oss för att gå till affären för att handla lite saker som vi kunde svälla oss med.
12timmar senare ligger jag nu i sängen, pigg och förväntansfull över en ny arbetsvecka på mitt otroligt roliga jobb.. Bara fem dagar kvar sen är det fredag igen.. Jag längtar redan.
Tisdagar.. Alltför långa dagar
Att jobba från 07.30 till 18.00 känns förjävligt. Går hemifrån kvart över sex och är hemma till sju, om man hinner med det rätta tåget det vill säga. Och med SL vet man aldrig, trust issues när det gäller dem! 
