Har ni någonsin känt hur allt bara blir sämre ju mer du blinkar? Eller bara hur allt blir sämre ju mer andetag du tar. 

Om ni någonsin har känt så, så kan jag tala om för er att ni haft en gnutta depression. Och det är vad jag lider av just nu. En gnutta, endast en gnutta dock - depression. Jag orkar inte med nånting. Jag vaknar, går upp till jobbet, kommer hem, äter, duschar och sen sover. Så ser mina vardagar ut just nu, är det så jag vill att det ska vara? Absolut inte. Men just nu har jag tappat all motivation till att träffa vänner. Prata, umgås, socialisera etc. Det känns som att det kan läggas på hyllan ett tag. 

Jag behöver fokusera på vad jag behöver. För att just nu känns det som att jag förlorar mig till något som inte ens är värt att bli förlorad till. 

Jag måste inse att det inte är mig det är fel på. Det är inte mina vänner eller familj. Det är bara min hjärna och min kropp som för tillfället inte samarbetar. De jobbar på helt olika plan och måste hitta rätt riktning igen, innan själen går förlorad.